Sidenindustrin led stora förluster i kriget i början av Qingdynastin. Kangxi-perioden antog uppmuntrande åtgärder, och sidenproduktionen utvecklades snabbt, och den koncentrerades ytterligare till Taihu Lake-området och Pearl River Delta. I synnerhet blev Jiangnan-området centrum för den nationella sidenindustrin när det gäller skala och nivå.
Qingdynastins regeringsstyrda vävsystem avskaffade Mingdynastins hantverkssystem, och råvarorna köptes huvudsakligen. Den övergripande skalan reducerades jämfört med Mingdynastin. De viktiga var Jiangning Weaving Bureau, Suzhou Weaving Bureau och Hangzhou Weaving Bureau, gemensamt kallade"Jiangnan Three Weaving Bureau".", ansvarig för att leverera alla typer av sidentyger som behövs av domstolen och regeringen. Produktionsskalan för den privata sidenvävningsindustrin har utökats, och den professionella och regionala arbetsfördelningen har blivit mer uppenbar. Ett antal välmående professionella silkesstäder har uppstått med ett brett utbud av produkter och en välmående hemmamarknad. När det gäller utrikeshandeln har sjöförbud tillämpats strikt, restriktioner för utrikeshandeln har förstärkts och handel med en hamn har genomförts. Ändå har Kinas's export av råsilke till Japan och export av råsilke och sidentyger till europeiska länder fortfarande nått en betydande omfattning.
I slutet av Qingdynastin hamnade Kinas's silkesindustri i en mycket sorglig situation under dubbelslaget av tunga skatter och utländsk dumpning.
